Om en bild, Glassgubben

Glassgubben, Halland

Det här är en av de allra första bilderna jag tog för mitt projekt "Den stilla säsongen". Projektet var då fortfarande i sin linda, en idé som just börjat ta form. Jag var ute med min son Harry, som på den tiden gick i förskolan. Varje fredag var vår dag—en utedag fylld med äventyr. Denna gång hade vi styrt kosan mot Getterön, strax utanför Varberg, för att skåda fåglar, känna havsbrisen mot huden, och laga korv på stormkök vid strandkanten. Det var vårt fredagsritual.

Under vår vandring genom vikarna, stötte vi på en gammal kiosk. Strax intill låg en glassgubbe, slängd och till synes bortglömd. Jag tog flera bilder av kiosken och en särskild bild på glassgubben. Vid den tidpunkten hade jag bestämt mig för att inte överfotografera. Eftersom projektet gjordes på film, fanns det en ekonomisk aspekt att ta hänsyn till, men jag hade även en vision om att fotografera på ett annorlunda sätt—mer intuitivt, mer känslostyrt. Jag ville fånga ögonblicket i en enda bild, istället för att skapa många varianter.

Glassgubbens röda, orangea och varma toner står i vacker kontrast mot landskapets kyligare färger. Jag dras också till nedfarten mot stranden, den öppna horisonten, och den lilla glimten av badbryggan. Bildens komposition med en stor del av himlen ger en luftig och fri känsla, något jag verkligen ville fånga.

När jag tog bilden hade jag en god känsla, men jag anade inte då hur viktig den skulle bli för hela projektet. Under hela processen hade jag denna bild stående på min tavellist på kontoret, och den kom att definiera min syn på projektet. Det var därför inte förvånande att den senare blev omslagsbilden för boken. Sällan har ett val av omslagsbild känts så självklart.

För den tekniskt intresserade är bilden tagen med en Mamiya 7 och ett 50 mm objektiv. Filmen är Kodak Portra 400, överexponerad två steg för att uppnå den färg- och ljushet jag strävade efter i bilderna.