Utställning ”Bland träd och grenar” en vecka senare

Just nu så hänger min utställning ”Bland träd och grenar” på Kosters Trädgårdar som ligger på Sydkoster utanför Strömstad.Vernissagen var den 15 Juli och det var en laddad och nervös fotograf som öppnade portarna till utställningen.

Transport av tavlor från båten till galleriet

Lokalen är inte det vanliga något sterila galleriet. Nej bilderna hänger i ett växthus. En spännande och organisk miljö som ger möjlighet att jobba med friare hängning och framför allt så passar det bra med mina bilder. För temat jag valde på utställningen är bland träd och grenar. Det är ett motivområde som jag jobbet med mycket under några år och som utmanat och utvecklat mig som fotograf.

Det första jag gjorde när jag fick besked om att jag skulle få ställa ut var att åka ut till Koster och sätta mig mitt i växthuset en stund. Hur skulle jag bygga utställningen så den passar rummet. När jag känt in stämningen mätte jag upp alla ytor som fanns. Sen byggde jag väggarna i Photoshop. Detta för att kunna lägga in bilder i olika storlekar. Jag förstorade vissa minskade andra. Allt för att känna på vilka bilder som faktiskt skulle vinna på att vara stora och vilka som skulle funka som mindre.

Jag hade redan från början ett par bilder som jag verkligen ville ha med och som jag ville ha stora. Jag byggde mycket av utställningen kring dessa. Sen ville jag också ha ett bra flöde genom lokalen. För mig var det de svåraste för det innebar att vissa bilder som jag verkligen ville ha med fick stryka på foten. Att det kan vara så jobbigt att välja bort bilder trodde jag aldrig.

Nu är utställningen är uppe och har hängt ett tag är jag väldigt glad att jag gjorde så mycket jobb med urval av bilder och att jag verkligen planerade hur jag ville ha det. När jag nu går runt bland bilderna och tycker jag att det blev väldig bra. Och jag är övertygad att om jag som är min egen största kritiker är nöjd så kommer publiken att gilla de jag gjort. Vilket också verkar vara fallet.

En sista finputsning innan vernissagen

Vill du träffa mig och se utställningen så kommer jag att vara på plats lördag den 28 Juli. Då kommer nämligen Sofie Livebrant att spela på Kosters trädgårdar kl 19.30. Sofie är en av anledningarna till att utställningen har temat bland träd och grenar. För några årsedan var hon inne på mitt kontor och fick se några av bilderna på grenverk. Där någonstans tändes en tanke i mig som fick ligga och gro i två år innan utställningen faktiskt var klar.

Välkommen!

Utställning ”Bland träd och grenar”

Nu börjar det verkligen närma sig…..

På söndag 15 Juli kl 14.00 öppnar jag portarna till min utställning ”Bland träd och grenar” på Kosters Trädgårdar som ligger på Sydkoster utanför Strömstad.

Bilderna är utskrivna, monterade och står nu uppradade på kontoret i väntan på transport till Koster. Det är nästa lite skrämmande att så mycket är klart. Det är ju faktiskt flera dagar kvar till öppningen.

Men någonstans inom mig vet jag att det kommer finnas massor att göra de sista timmarna den sista natten. Så är det alltid av någon underlig anledning…….

Det är med en gigantisk portion glädje och en ganska rejäl portion nervositet som jag ser fram emot vernissagedagen. Att få möjligheten att ställa ut sina bilder är ett privilegium och något som jag verkligen älskar.

Hoppas vi ses på Koster!

Varmt välkommen!

Ps. Utställningen kommer att hänga till mitten av september

Svartvit nutid

Den fotografiska historien innehåller många spännande namn där Ansel Adams givetvis är fixstjärnan för många landskapsfotografer. Antigen man vill eller inte så har Ansel och de som var verksamma under samma tid som honom fotografer betytt väldigt mycket för det vi gör idag.

Det var i det svartvita mörkrummet allt började för mig en gång i tiden. När jag som liten pojk var med min pappa i familjens föredetta bastu som byggts om till mörkrum. Minns fortfarande hur konstigt det var att se bilden växa fram när den låg och guppade i alla vätskor med konstiga namn och ännu konstigare doft. Därför har det varit extra roligt att hitta tillbaka till det svartvita fotograferande.

Att fotografera svartvitt är extrakul idag när man direkt ser på kameran hur det kan komma att bli och för mig kanske framförallt med de stora möjligheterna som finns i efterbehandligen. Jag upptäcker att jag gärna fotograferar svartvitt när ljuset är lite hårdare. De hårda kontrasterna och uppdelningen i ytor som blir av de som är solbelyst mot skuggan tilltalar mig.

Man märker ganska snabbt att stark sol och liten skärm på kameran inte hör ihop. Och jag som har blivit helt beroende av att kunna titta på liveviewn. Hur skulle jag lösa detta? Det fanns bara ett svar som du ser på bilden nedan. Självklart gömmer man sig under jackan eller tröjan. Så där stod jag som en gammal relik hämtad från 30 talet med min supermoderna kamera. Historien och nutiden slogs samman till några av de mest minnesvärda ögonblick jag haft.

Men inte en lösning på ett problem utan att de skaps ett nytt problem. Så verkar ju livet alltid ska vara. Att stå under en jacka i solen när det är 35 grader varmt är inte helt bekvämt, man svettas som en tok vilket myggor, knott och andra mindre belevade flygfän verkar älska.

Kärleken är dock inte besvarad med annat än våld och arga ord. Hur kan något så litet vara så irriterande? Irritationen till trots så längtar jag redan efter nästa tillfälle jag får stå under jackan och se världen i svartvitt.

Devilsgarden, Grand Staircase-Escalante NM – Utah (bilden jag tar ovan)

Capitol Reef National Park – Utah

Canyonlands National Park – Utah

Fantastiska Zebra

Livet har börjat komma ikapp efter ett par veckor i sydvästra USA. Riktigt trögt denna gång faktiskt. Jetlag och midsommarfirande är ingen bra kombination. De två veckorna på resa kan lätt sammanfattats med ett par ord. Glädje och värme.

Ska verkligen försöka dela lite bilder här framöver. Jag fått flera önskemål om det och då måste man ju lyssna. Tyvärr är jag är ju ingen bloggexpert….. (som om ni inte märkt det) . Men hey alla kan ju ändra sig. :)

Ett av målen med resan var att komma till en canyon som heter Zebra. Under hösten är den ofta vattenfylld med nollgradigt vatten vilket lätt avskräcker en badkruka som mig. Men nu var den bara helt grym. Två gånger hann jag besöka den. Hade planer på en tredje men det där med att byta tidzon och 35 gradig värme i en kall kropp från Sverige gjorde sitt. Jag var helt enkelt rätt slut efter två dagar.

Det kommer snart en film som visar lite mer hur det är att fotografera och vara i dessa fantastiska landskap. Tills dess håll tillgodo med dessa bilder.

Copyright © Fotograf Patrik Larsson